Nu är jag ingen expert gällande det här ämnet mat och bantning, men jag har många åsikter och detta med bantning är något jag kan bli mycket frustrerad på, speciellt någon diet som gått mig på nerverna är denna kvargdiet. Man väljer såklart själv vad man stoppar i sig, och man väljer själv hur man vill leva sitt liv, MEN jag förstår bara inte varför man ska svälta sig och gå hungrig och bli grinig för att man motsätter sig en sådan gruninstinkt som att mätta hunger?

 

Jag har blivit uppfostrad av att äta av allt, proteiner, kolhydrater och fetter, men med måtta. På senare år fick jag dock börja inse jag inte kan vräka i mig samma mängder som tidigare utan att det började synnas, så visst få jag kämpa som många andra med att inte äta den där extra portionen som jag skulle vilja många gånger, MEN jag unnar mig en gång (ibland två) i veckan att göra just det, ta en extra portion eller äta precis vad jag vill utan att få dåligt samvete!

 

Självklart blir man påverkad av media om hur en kvinna ska se ut, och då vi alla vet vi är alla olika byggda och har olika förutsättningar så passar yttest få människor in i normen hur en kvinna ska se ut om hon är snygg och attraktiv. Jag gör i alla fall inte det. Så på det sättet kan jag förstå att dieter och liknande triggar och många människor provar dessa soppdieter, kvargdieter osv. men hur långt ska de få gå innan vi börjar inse detta inte är en långsiktigtig lösning eller rättvist mot vår kropp? Kroppen börjar ju till sist säga ifrån så som vi hetsar idag kring kg som vågen visar, och fast kroppen säger ifrån ingorerar många det? Visst kan dessa dieter ge resultat med att gå ner i vikt och massa, men inte så konstigt eftersom kvarg ioch soppor inte är direkt någon kaloribomber eller ger dig särskilt mycket näring, SOM KROPPEN BEHÖVER!! Och sedan ur mina matälskade ögon --> gud så tråkigt liv!!

 

För mig är mat en livskvalitet som jag inte vill vara utan. Som jag tidigare skrivit tränar jag främst för att få äta med gott samvete, och så klart tränar jag också för att bli fastare och ha en välmående kropp, men att "hard core" banta är jag rädd för. Det är så vanligt med ätstörningar och jag har bekanta som lidit av det, och jag har även sett via arbetet när det gått riktigt dåligt för unga människor som fått en fix idé att de är för tjocka och ser en stor elefant i sin spegelbild, när verkligheten är ett benrangel som tvångsmatas för att över huvudtaget överleva!! Så det har gjort mig till att uppmuntra utseendefixerande vänner att ta en bulle extra om jag vet att de tränar hårt, för jag är så grymt rädd att människor jag bryr mig om ska få ätstörningar, eller att träning och kosthållningen ska bli överdriven eller orealistisk. Ätstörningar unnar jag inte ens min värsta fiende, så hemskt är det och jag hoppas verkligen alla börjar förstå det!!

 

 

Jag kan med handen på hjärtat erkänna jag aldrig bantat och ändå fått fina resultat med min träning och kosthållning. Efter mitt breakdown 2010 som jag skrev om i mitt första inlägg här på bloggen så gick jag som sagt upp i vikt och självförtroende började dala i samma takt som vågen steg. Men jag kom ur mitt "tycka synd om min feta kropp och knopp"-stadie och började träna vid Lady Slim som kostade skjortan, men var värt vartenda euro som lades ut på det, för där fick jag tillbaka mig själv gällande träningen och jag fick sakta men säkert bort kg efter kg och cm efter cm. Till sist när jag var klar från det skedet i min träningshistoria så hade jag tränat bort 7-8 kg och 63 cm av min kropp!! Jag var inte ännu helt bekväm med min kropp, men jag hade tränat den mindre med hjälp av personliga tränare på Lady Slim, och jag hade fått en bra början att fortsätta på själv, vilket också är derasa koncept, de hjälper en på traven när det är som svårast att komma igång. Så nu klarar jag av att gå på vanligt gym och träna, något jag inte klarade då, för jag jämförde mig bara med hur jag varit tidigare.

 

 

Jag har turen att ha en pojkvän som i princip bodde på gymmet på den tiden då han styrketränade, så han hjälpte och peppade mig när vanligt gym tog över LadySlims träning. Jag började även en löpskola och skaffade eget gymkort till SportsClub men så kom valpsjukan i smalbenet och jag fick tyvärr avbryta löpskolan och ta det lugnare från gymmet och där for mycket av min motivation som följd av detta.. Men så började jag lite igen efter några månader och då kom konstaterandet av stressfrakturen i foten, MEN nu är jag på gång igen, OCH det är alltid upp och nerförs backar och nu kommer min uppåt period då det känns bra. Jag känner mig starkare, snyggare och fastare än på länge (förtuom dagen efter mina gotta dagar, hehe). För ja, även om jag avskyr dieter och bojkottar dem kan jag erkänna att media gällande hur en "snygg kvinna" ska se ut påverkar även mig, MEN det förstör mig inte, så jag står ändå fast vid min åsikt, SLOPA DIETER OCH ÄT HÄLSOSAMT OCH MED MÅTTA!